Lämning
På dagis, simning, hos vänner och idag på kalas.
Hon längtar och ser fram emot alla ovanstående. Men när vi kommer till att vi ska säga hejdå. Så låser det sig. Blir både gråt och skrik.
Vi har pratat om det många gånger, men hon säger bara att hon inte kan låta bli...
Idag fick jag sitta med på kalaset 1 h innan jag kunde gå. Stackars Vincent fick haka på för Philip är i Stockholm. Och han var trött. Så 1 svettig timme för mig.
En flaska vatten snart i soffan och han fick sig äntligen en lur.
Högläsning i morse. Hoppas verkligen vi hittar en gemensam bra lösning innan skolstart. Det är inte kul att lämna en gråtandes Molly varje morgon.,
Kan det vara så att hon börjar fundera på olyckor/det kan hända mamma/pappa/vincent något? Jag vet att många barn går igenom en period när de börjar förstå hur världen ser ut (genom att kanske ha hört om något läskigt på tv eller från förskolan?). Vet att min handledare brukar berätta om hur hon fick lägga om sina tider när hennes barn började skolan för att han var så rädd att hon skulle bli tagen av en varg. Det kanske inte alls är något sånt men det kan vara värt att tänka på att barn ofta går igenom en period där de börjar förstå saker på ett annat sätt och då kan det såklart bli väldigt obehagligt. Hoppas det löser sig! Saknar dig :) Puss