MORS dag

Japp, idag har jag faktiskt helt lagligt fått fira morsdag!
Egentligen har den danska morsdag redan varit, men nu är jag ju faktiskt svensk. Betyder det att jag eventuellt kan utnyttja det här och få två morsdag varje år? hmmm...

Philip lagat supergod middag till mig och jag tog  för första gången på länge ett glas vin till maten! Lyx alltså, supernice. ´
Men att äta middag med en liten baby som helt plötsligt börjar skrika och vill ammas och en mamma som för tillf'ället har så ont i mjölkmaskinerna att hon börjar gråta, visade sig vara en utmaning!

Men, men tanken var god ju :) Börjar verkligen känna mig som en "typisk" småbarnsförälder redan. Ska bara öva mig lite till för att kunna amma, tvätta, stryka och laga mat samtidigt ( för det ska man väl kunna som mamma?)

Har visst också fått utlopp för viss hormonell känslighet idag.
Gråter av kroppen gör ont, gråter av glädje när jag tittar på Molly, när Philip säger nåt snällt.. Haha men det är heeelt normalt tydligen!



Är väl inte så konstigt att man blir rörd av att titta på den här sötnosen?!

Molly gjorde entré

På natten till den 27:e Maj vaknande jag av att det gjorde så ont i magen.
Jag hade inte haft några förvärkar eller känt av någonting innan, så jag var inte alls säker på att det var riktiga värkar.

Istället sprang jag på toaletten och spydde i nån timme, tills smärtorna blev värre och värre..
Phili pringde sjukhuset och sa att vi var inte helt säkra, men värkarna KAN ha satt igång (hade ju faktiskt gått 7 dagar över tiden) De sa att vi skulle ta det lugnt, jag kunde ta 1 g panodil och kanske en varm dusch? Så skulle det kännas bättre..

Så jag lägger mig i duschen och försöker slappna av,,det var faaan svårt kan jag tala om. Fii faaan vad ont det gjorde! Som om hela kroppen krampade och man skakade så mkt för alla muskler spändes, men duschen gjorde det lättare att kunna slappna av. Helt plötsligt går vattnet och det känns som om jag bara vill pusha!

Då ringer vi sjukhuset igen och de säger att vi ska åka in. Värkarna startade runt halv 4 och nu är klockan kvart i 7 däromkring så allt har gått supersnabbt. Man har ju jämt hört om folk som väntar i fleeera timmar hemma och sen tar några timmar till på sig att föda på sjukhuset, så vi trodde att jag hade gått om tid på mig..

Jag tänkte också, ska det här bara vara börjarn på en 17 timmars förlossning, så överlever jag fan inte!

Efter lite möda och besvär lyckas jag gå ner dem 3 trapporna från lägenheten och ut till bilen, vi kör och är framme på 10 min. Sen går vi in på akutgången, men hittar ingen så vi bestämmer oss för att leta upp födelseavdelningen själva, för jag bara vägrar vänta.

På väg till rätt avdelning får vi stanna upp några gånger där jag håller i Philip och stönar ljudligt mig igenom några värkar (där var jag tydligen på väg att föda gående fick jag reda på sen) Så tillslut hittar vi rätt och möter den barnmorska jag har gått på konsultaion hos hela tiden! Hon är supersöt och jag var så glad att det var hon som tog emot oss.

"Men åååh, var synd att ni kommer NU..Mitt pass slutar om en halvtimme ,då hinner jag inte vara med om er födsel!"

Så hon skulle bara undersöka mig i ett undersökningsrum för att se hur långt jag var på väg.
Så jag får av mig byxorna och hon säger " Men Karin!, Du är ju påväg att föda NU!" Så sa hon till Philip att hämta hjälp.

Vid nästa värk så trycker du på säger hon sen. Ok, så nästa värk kom och jag tryckte till och plopp, så var hon ute! En värk och rätt där i undersökningsrummet. Haha..vi hann ju inte fatta nåt! Båda rörd till tårarna satt man där men en liten bebis i famnen,,

Så gick det till när Molly kom till världen, ivrig som fan på att möta världen helt enkelt!


Fick ett kort med födelse information på där står det:
Ankomst 7:20
Födsel: 7:26

Så var hon här!!

Nu sitter man hemma med en liten tjej i famnen..
Trots att hon har hängt med mig i 9 månader så var det riktigt nervöst att presentera sig första gången och göra et bra intryck. Hon är ju bara helt perfekt!  Ett charmtroll som fick sina föräldrar att smälta på en gång...

Ska skriva och berätta om själva födelseproceduren sen..haha en cool historia!

Här är lite bilder på oss.



Invirad i filtar och ovilligt poserande för mamma.





Det gäller att vara snabb med kameran när hon är vaken.



Trötta och lyckliga nyblivna föräldrar.